Allt...

Är enligt min son mitt fel..
Det är mitt fel att hans pappa valt att sticka till Norge och bara komma hem två gånger om året för att träffa sin son..
Det är mitt fel att han tycker att hans pappa är dum och elak och inte bryr sig om honom..
Det är mig han är arg på och ingen annan..
Det gör så jävla ont i mig att se en 7 åring vara så arg och vara så olycklig.. Att alltid vara så arg och besviken kan inte vara bra..
Och när pappan väl kommer hem då köper han en massa saker han låter honom spela tvspel hela dagarna kolla på filmer som det är 15 års gräns på.. Inga regler och inga rutiner..
Sen åker han...
Och jag blir kvar med en otroligt ledsen och rädd kille som gråter sig till sömns och som undrar varför hans pappa inte vill ha honom varför hans pappa inte vill ha honom.. Ibland är han faktiskt arg på sin pappa och saknar honom och vill leka med honom..
Då frågar jag om han vill ringa sin pappa och prata lite.. Svaret är alltid detsamma.. - jag kan väl inte leka med honom i telefonen fattar du väl..!
Ja det fattar jag, jag fattar också ilskan och hatet mot mig.. För om inte jag var gift med Kj och bodde med honom då kunde hans pappa flytta hem igen till oss som en familj.. Han är inte dum den lille fisen.:) men han förstår verkligen inte att det inte spelar nån roll.. Att vi inte tycker om varann på det viset längre..

Det jag inte fattar är hur jag ska hantera detta, hur hanterar man ilskan hos en pojke vars högsta önskan är att hans pappa ska flytta hem igen.?? Hur fan ska jag få honom att må bra.??
Det har gått 2 år och han hoppas fortfarande.. Men jag börjar nog tro att det aldrig kommer hända..
Det knäcker mig fullständigt när dessa perioder av ilska anfaller oss.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen... Jag vet inte vad jag ska säga eller göra..
Jag vet bara att jag älskar honom med hela mitt hjärta..!!

Ha en skön helg alla..
// Jen